31 Maj 2025
Lördag – konstaterar jag när jag slår upp ögonen – kollar på klockan och låter sedan huvudet sakta hamna på kudden igen för jag känner en liten lusta att unna mig en slags ”sovmorgon” – och kliver inte ur sängen förrän 06.57…
En morgon – vilken som helst – börjar så gott som alltid med att jag väcker kaffebryggaren – och medan den gör vad den ska göra så kollar jag morgonens ”tryck” i min egen ägandes blodtrycksapparat.
122/78 med en puls på 68 får duga – säger jag tyst i tankarna – och går efter ”fikat” in till en annan egen ägandes apparat – den jag skriver den här grumliga texten på.
Vilket gör att du nu kan läsa de här raderna – skrivna av Patrik Engellau (en av mina favoritkrönikörer som du nog förstår eftersom jag så ofta länkar till hans texter) som den här gången anför de här tänkvärda orden:
”Bland politikerna, som påstås vara förtroendepersoner för oss medborgare, är förljugenheten solid. På socialdemokraternas kongress lovar partiledaren Andersson att tre principer ska leda henne om hennes parti vinner nästa val:
Sveriges yttre och inre säkerhet ska stärkas, samhällsgemenskapen ska öka och Sveriges välstånd ska växa.
En människa som kanske blir vår statsminister lovar således att allt ska vändas etthundraåttio grader. Förväntas jag tro på det? Det känns som om hon blinkar till mig i smyg som för att lura in mig i politikerväldets trollkrets av struntprat och lögner.
”Det ska märkas i din plånbok och din vardag”, lovar Andersson.
Det är just det jag fruktar.”
Sådant gör mig svårt avundsjukt – för jag frågar jag mig själv ”Varför kan inte jag skriva så där?”.
Om jag nu inte kan (vågar) göra det så är jag i alla fall en slags mästare – när det gäller att komma på förklarande undanflykter – som tröstar mig…
Engellaus hela krönika kan du ta del av här:
Att läsa de stora tidningarna – kan ge viss förståelse kring livets frågor. Där de i alla fall försöker informera (tipsa) sina läsare om råd och berätta om andra människors lidande…
Två rubriker från samma tidning visar…
För all del – jag ska försöka minska mitt vattendrickande- om inte annat för att slippa gå upp om nätterna och…
Visst förstår tydligt vi Ingrossos svåra belägenhet – eller hur?
30 Maj 2025
Hm, denna morgon vaknade jag i en slags känsla av ”lust att få vara en smula filosofisk” – och blev senare påverkad av de här raderna av Patrik Engellau.
Och Du – då?
”Jag sa att jag inte var alldeles säker på min hypotes men att jag var rätt övertygad om del två i resonemanget.
Det går ut på att den omställning av exempelvis den svenska ekonomin som följt av globaliseringen inte alls gjort oss bättre, mer attraktiva och mer användbara för världen utan tvärtom dummare, trögare och latare.
Alla de som tidigare jobbade i den utflyttade industrin samt deras avkomma har för sin försörjning flyttat in i det samtidigt expanderande välfärdsindustriella komplexets byråkratier och myndigheter där de tänker ut nya bidrag och elektroniska blanketter som inte gör någon annan nytta än att försörja dem själva och, om det blir något över, systemets välfärdsklienter.
I varje fall åstadkommer de ingenting som går att sälja till krassare, flitigare och intelligentare folk såsom olika slags asiater.” (min fetmarkering)
En stund senare fastnar min ”filosofi-lusta” i de här raderna – som finns med i en artikel om ”Svenska för invandrare” som jag kunde ta del av i ett inlägg på FB – från Språktidningen:
Kärleken kommer. Kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar
men dig vill jag följa i vinter och vår, och alla min levnads dagar.
Skrivna av Nils Ferlin.
Sådana djupsinniga rader (kräver hos mig) en ”fika vid köksbordet” som ger läge för – en tankestund med mig själv.
Som blev givande – även för Språktidningen enär (detta lilla vackra ord) jag bestämde mig för att boka en prenumeration – igen – efter att under ett år varit utan tidningen.
Kanske rent av – dig vill jag följa i vinter och vår, och alla min levnads dagar. 
Det är mycket få tidningar jag vill ge det omdömet…
Men jag fann i alla fall annat att fundera över
En melodi är inte ett ting utan en process och det är i samspelet mellan de redan passerade tonerna och den nuvarande som melodin blir till.
Är det inte mycket annat som också bildas på det sättet?
Kanske rent av de små funderingar jag skriver?
29 maj 2025
https://vingåke.se/2025/05/affarside
25 maj 2025
Mors Dag – är dagens tema precis som under de många tidigare åren jag levt. Funderar jag kring en stund över innan någonting i kroppen börjar insistera på att få stiga upp ur sängen.
Om jag får säga det själv så vill jag få påstå att jag har ett särdeles gott förhållande till min kropp och vad den har för krav på den del i huvudet som den förhandlar med.
En klok och lydig del.
Vilket – vill jag emellanåt tro – är förklaringen till att jag bara varit sjukskriven en gång i livet – oktober 1967.
Enligt min enkla logik då – en kropp som mår bra – mår bra…
Vilket i sin tur gör att den där grå klumpen under håret kan koncentrera sig på annat – och betydligt trevligare saker än att behöva förhandla med sjukvården.
Som – till exempel – att läsa vad kloka människor skriver – och som får ”klumpen” att roa sig med sådant som den gillar – att låta funderingarna rumla runt som de vill.
Och det har det gjort en stund efter att jag läst vad Patrik Engellau skriver:
”Det välfärdsindustriella komplexet är ingen konspiration. Det finns inga osynliga, ondskefulla makthavare som sitter och drar i trådar eller skriver manus åt de synliga aktörerna. Komplexet består av en massa organisationer och människor som förenas av gemensamma föreställningar om att de gör goda gärningar för de svaga och utsatta i samhället och därför står på det godas sida.
Vad som normalt inte framhålls med samma skärpa är att de gör sina goda gärningar för andras pengar och att det är andra som finansierar deras ofta respektabla försörjning och hyggliga liv.
Ej heller brukar det påpekas att dessa goda krafter – vari en stor del av landets journalistkår ingår som en sorts prästerskap – i traditionell luthersk anda ägnar avsevärt engagemang åt att skuldbelägga den anständiga medelklass av skattebetalare som i sista hand står för fiolerna, ty om den betalande medelklassen inte vore skrämd till underkastelse skulle den för länge sedan ha börjat ifrågasätta fakturorna.”
Efter att ha funderat en stund kring ordet ”underkastelse” kom jag att tänka på de här orden:
”Att odla rätt värderingar är som att knäppa skjortor”, stod det.
”Om du gör fel på den första knappen kommer resten också att komma i oordning.”
Är det inte så – frågade jag mig själv – att vår svenska riksdag agerar som en någonting felknäppt?
Med tanka på hur läget i landet Sverige har har blivit.
Jo svarar jag mig själv.
Men min kära mor är i alla fall totalt oskyldig till den saken…
21 maj 2025
Att det är en smått grå dyster syn som möter mig när jag kollar ut genom fönstren påverkar inte alls min lust att tidigt stiga upp ur sängen för att få möta en ny dag.
Jag påverkas nästan aldrig av ”väder” mest för att det inte kan påverkas och då känns det onödigt att låta sig påverkas av den saken.
Med undantaget – om det snöat rejält under natten…
Det finns annat som lättare påverkar mig – som bilder – som kan försätta mig i någon slags inre stämning.
Tja, den här dansbilden ( På FB) fick minst 10 minuters uppmärksamhet av mig där min fantasi gav mig en trevlig stund med sina många utsvävningar…
”Vad tänker hon?
Vad känner han?”
Vad är det jag ser?
Sånt skapar känslor inom mig själv.
Njutbart.
När jag kollar kommentarerna till bilden kan jag se att det är betydligt fler kvinnor (än sedvanligt på FB) som kommenterat vad de ser – och upplever av bilden.
Jag gläds med dem…
20 maj 2025
Ja ha – en tisdag utan bowling. Noterar jag och vet ju att jag därför nu får minst en sådär tre extra timmar över att fylla med – annat…
Vilket plötsligt blev – dags att sätta upp den nya flaggan.
De förra blåste bort i höstas – vilket jag då inte lät mig påverkas av – men dock häromdagen då jag passerade Biltema i Katrineholm för ett inköp av en plåtsax.
Att montera upp en flagga – är för en mindre händig person som jag – kräver en återhämtning, en slags belöning – i form av en eftertänksam fikastund.
Jag blev så nöjd med min prestation att jag hämtade kameran för att kunna bevisa för omvärlden vad som hänt här på Marknadsvägen i Vingåker.
(Notera gärna den skönt blommande syrenhäcken som skymtar bakom det lilla huset.
(Den omger med sina 60 meter en del av min tomt och doftar just nu ljuvligt om kvällen)
Det finns två ord som – tillsammans – väl passar in på mitt sätt att fördriva mina dagar – ”eftertänksamma fikastunder”.
Som ofta gör att jag emellanåt hamnar i funderingar om – mig själv och då gärna vill få veta vad som styr mitt funderande.
Den här gången blev det en sväng åt Göteborgshållet då jag i Göteborgs-Posten läste rubriken du ser här under.
Bland de många (stora) dagliga tidningarna är det GP som jag prenumererar på.
När jag läste rubriken i GP förstod jag plötsligt varför.
Det har blivit så – med min stigande ålder – att mat har blivit en större del av de njutningar jag numera unnar mig.
Så – när jag då möter en tidning som förstår att publicera så viktiga berättelser – som om sådaant som smörgåstårtor (Plus att GP har så många underhållande krönikörer) väljer jag givetvis den framför de ”andra” som dagligen tjatar om Ukraina, Trump, Israel, påhopp på SD och dödtrista artiklar om Mellon – och annat själsdödande – som inte påverkar mitt dagliga liv det minsta – som maten gör.
Var det som just passerade bland funderingarna…. 
16 maj 2025
Fredag – tänker jag – och får som så många andra fredagar har gjort – fått mig att tänka tanken ”borde jag inte avsluta alla mina veckor med en en krönika – typ – Veckan som gått?”.
En liten sammanställning över sådant som fått mig att fundera – i alla fall en liten stund…
För – tänker jag också – självklart skulle omvärlden (efter ett tag) redan på måndagarna börja längta till den kommande väntande fredagen…
Nå, vi får se hur det blir med den saken – kanske mest för att jag kommer på att det kanske inte finns så mycket intressant som händer om Vingåker – värt att kommentera.
Men som tur är finns i en närliggande ort – och dess lokaltidning – saker att fundera kring. Och gläds över att de styrande på Katrineholms-Kuriren den veckan tagit in två insändare där jag kommenterat en artikel och en krönika.
Krönikan för att jag fann den vara underhållande skriven – under den här rubriken…
”Jag är ingen öldrickare, jag föredrar vin, men jag sympatiserar synnerligen starkt med vad Niklas Linder uttrycker om öldrickande i rubriken. Där han avslutar sin text med: ”Inte bara för att det borde vara varje vuxen människas förbannade rättighet att kunna ta sig ett glas i parken utan också för att det är en förutsättning för att den ska kunna bli en levande mötesplats.”
Men sådant har moraltanterna (av båda könen) ingen förståelse för.”
Katrineholms centrum kan väl betecknas som en slag ”mötesplats” dit ortsborna – som bor en bit utanför själva centrum – gärna använder sin bil till när de där vill uträtta ärenden.
Vilket var ämnet i den artikel i Kuriren som också fick mig att åstadkomma en kommentar.
Där kunde jag läsa att ett äldre par – 84 och 90 år gamla – fått parkeringsbot på 1000 kr för att de – vid ett tandläkarbesök parkerat på en förbjuden plats.
En parkering som de under många år har använt vid sina årliga tandläkarbesök. Den här gången hade de missat att kommunen ändrat parkeringsrutan till att bli en ”Laddplats för el- och hybridbilar”.
Det äldre paret hade då vänt sig till Kuriren – för som de säger – ”varna andra bilister för den här förändringen som de inte nåtts av.”
De hade inte uppmärksammat att där (nu) fanns en tilläggsskylt på P-stolpen om att P-rutan nu bara fick användas av ”elbilar”. I artikel säger den 90-årige mannen:
”– De har ändrat skyltningen, utan att sätta upp information om förändringen.
Jag tycker att det är fult gjort.”
Nix, berättar infrastrukturchefen – man behöver inte ladda när ”de” bilarna parkerar där – det räcker med att de bara ”kan”.
Kuriren hade då föredömligt ställt frågor till kommunens infrastrukturchef om ”det där med laddplatser”.
Det finns där något med ”kommunfolk” som jag inte riktigt får kläm på vad jag – ska tycka.
Jag nöjer mig med att ange bara ett par ord – de framkallar emellanåt fördomar i mitt tänkande.
Om dem då – och vad de kan åstadkomma.
Jag läser i intervjun med ”chefen”:
”Johnny Ljung, kommunens infrastrukturchef, säger att det inte finns skäl att förtydliga skyltningen.
– Vi beklagar att de har fått böter, men när det gäller skyltar så följer vi riktlinjerna som finns.
Om vi sätter upp fler skyltar, exempelvis tilläggstavlor, kan det i stället bli ännu svårare att förstå vad som gäller.
Vi jobbar med att hålla nere antalet skyltar generellt, vilket ökar trafiksäkerheten, säger han.
Och vidare:
Enligt honom gjordes en informationsinsats i samband med att parkeringen omvandlades till laddplats.
– Den första veckan fick man inte böter om man hade ställt sig där.
I stället fick man en påminnelse om att man inte får stå där om man inte har elbil eller plug-in hybrid.
Det finns också regler att läsa på vår hemsida, säger Johnny Ljung.
Det var den sista meningen där som fick mig att reagera (skriver jag eftersom jag inte vill svära i den här texten).
OCH – om jag nu var infrastrukturchef (någonstans) och att en central parkeringsplats skulle ändras till en laddplats – skulle jag lägga ner en del tid på att fundera över hur kan ”vi nu på ett tydligt sätt visa alla bilister att vi gjort så?”
Du får ursäkta att jag (i min ålder) där medvetet då tagit med ”pensionärerna” i ordet – alla.
Väl medveten om att få av dem har dator, och om de har det – säkerligen inte har en aning om att kommunen har en egen hemsida – och heller inte alltid är så alerta vad gäller förändringar i stadsmiljön.
Nå lösningen är hur enkel som helst – kan man tydligare än så här visa förändringen?
Som – absolut ingen – kan missa…
När jag lagt ut den bilden blev jag nyfiken på hur kommunen på sin hemsida visar på förändringen.
I rättvisans namn – där står: Infört 20 nov 2024 – och lätt att finna för en med datorvana)
Parkering vid laddplats
På parkering med laddplats får bara elbilar och plugg-in-elhybridbilar parkera. Med plugg-in-elhybridbilar menas bilar som går att ladda med en sladd till laddboxen. Du behöver däremot inte ladda din bil för att få parkera på laddplatserna.
Bilar med hybridmotor som inte har möjlighet till extern laddning får inte parkera på laddplatsen.
Hur parkeringstiden är begränsad framgår av skyltningen där laddplatserna finns.
Den avgift som tillkommer för laddning går till laddoperatören.
Vid våra laddplatser hittar du en sådan här skylt, utöver vanlig anvisning för parkering:
Det innebär, enligt Transportstyrelsen, att detta är en plats för extern laddning av elektricitet för fordons framdrivning samt att endast fordon med möjlighet till extern laddning av elektricitet för fordonets framdrivning får parkera.
Den med datorvana kan också – om de skrollar längre ner på sidan se den här klickbara bilden:
Och jag klickade på hänvisningen (16/5) och möttes av:
Funderade en kort sund över frågan till mig själv:
Vad händer om man (generellt) jobbar med att hålla nere antalet chefer inom kommunerna?
Men fick sedan annat att fundera över…
13 maj 2025
Hm, så närmar sig då denna tisdag sin avrundning – och märker att jag kl 21.18 – just inte har något annat att se fram emot – än sängen…
Nix – ingen bok väntar på läsning och då jag saknar både tv och radio – får jag helt förlita mig på min egen fantasi när det gäller att (nu) finna något som kan ”roa mig” – fram emot 24-tiden som är min sedvanliga dygns-avslutnings-tid.
Det där skrev jag bara för att se om det lite snabbt skulle dyka upp något att fundera kring.
Vingåker tänkte jag plötsligt – förmodligen för att jag hade ett svagt minne av att kommunen sägs ha det kämpigt med sin ekonomi – och en av anledningarna till den saken är att invånarantalet minskar – och därmed också intäkterna från kommunalskatten…
Vilket fick mig att se om jag, lite snabbt så där, kunde finna siffror om den saken.
Och det första som dök upp var den här tabellen:
Hm – 2023 är en aning för gammalt, tänkte jag, även om uppdelningen i åldersgrupper piggade upp funderingarna en hel del.
Nå – år 2023 var vi alltså 8 856 personer som kunde stoltsera med att kalla sig för Vingåkersbor – och väckte förstås också upp följdfrågan – men hur ser det ut i dag då?
Inte så kul – då det för den 31 mars 2025 visar upp det här siffrorna – 8 690.
Jodå, i några korta ögonblick, fick jag för mig att tänka ”Vad kan vi då göra åt den saken?”
En ännu kortare stund : ”Vad kan jag göra åt saken?”
Då mindes jag den här sparade bilden.
Jag svarade mig själv ”Där finns nog förklaringen till varför jag vill avsluta alla kvällar med ett glas vin”.
7 Maj 2025 – väcker upp ett ord inom mig – ”okunniga” – (nå i alla fall lite då) där jag reagerat över ett mejl jag tagit del av.
Och som i viss mån också påverkar mina fördomar – om politiker i allmänhet.
Jag läser:
”Nu är det lite trögt i vår styrelse vi behöver bli fler som tar oss till vinst.
Vi börjar med att vi behöver två valberedare i styrelsen efter avhopp efter vårt årsmöte.
Vår sekreterare har drabbas av olika förhinder inom familjelivet, svårt att få att få vardagen att fungera med små barn.
Vi behöver en ledamot till patientnämnden som har fem möten om året i Nyköping.
Sedan fattas det en ersättare i kulturen där har vi ett bra samarbete med alla.
Den som sitter som ordinarie har suttit länge.
Vi hoppas att någon nappar på dom uppdragen alla behövs.”
Tja – tänker jag – förhoppningar är nog en stor del av politikernas vardag där de smågruvar sig över resultaten kring de förslag de lyckats få igenom.
(Hur kommer nu väljarna att agera)
Kanske inte hos våra kommunpolitiker – men på riksplanet – vill jag tro.
Nog kan jag förstå att det kan vara en aning svårt att få en Vingåersbo att fastna för att agera inom kommunpolitiken. Och våra lokala politiska partier visar mycket liten förståelse för att popularisera den verksamheten.
Inget parti verkar förstå att de måste agera så att vi ”väljare” kan se dem som våra ”kompisar” – småprata med oss genom att berätta (personligt) om vad de gör -hur de resonera – hur de tänker. Inte bara om sitt eget parti utan även med ögonen på omvärlden som de t ex kan kommentera med små ”funderingar”.
Och HUMOR…
Kanske jag ska förklara att jag då inte menar att de ska stå i Tennisparken och orera – för det kan de inte – utan mera använda sina egna hemsidor med – låg mig få kalla det för – små kåserier. Med jämna (täta) mellanrum…
MEN – hur kan man efterlysa två valberedare, en sekreterare, en ledamot i patientnämnden och en ersättare till ”kulturen” utan att mycket tydligt beskriva – dels vad det innebär – samt kravet på den person de vill ska ta på sig ”ansvaret”.
Hur många av de (få) Vingåkersbor som är medlem i något av våra lokala partier vet vad som krävs för att vara valberedare? Som kan beskrivas så här:
”Valberedningen ska ge förslag till nya ledamöter till styrelsen och till revisorer.
Det är därför bra om de som sitter i valberedningen är aktiva i föreningen
Vilket väl bör betyda att man måste ha gedigen kännedom (och deras kunskaper) om de personer som de föreslår?
Sekreterare då – hur många vet vad en sådan viktig person har att åstadkomma?
Till exempel:
Sekreteraren har ansvar för att protokollföra styrelsens möten och arkivera protokollen på lämpligt sätt.
Ofta sköter sekreteraren kontakten med olika samarbetspartners och myndigheter.
Om det är en mindre förening är det vanligt att posten skickas till sekreteraren och att han eller hon informerar det vidare.
Vilket väl i alla fall bör betyda en ”flyhänt skribent” med en läggning för ordning och reda?
Patientnämnden – Fem möten om året lär väl de flesta klara av – men krävs det inte en aning ”speciella kunskaper om den svenska sjukvården” för att kunna medverka till kloka resultat?
Fast – funderar jag – kanske det är – som är mera troligt inom kommunpolitiken – man får ta den som erbjuder sig. Skit samma…
”Kulturen” – verkar vara lättare att befolka – alla har väl en åsikt om kultur – bör sannolikt kunna locka kvinnliga sökande…
Igen – hur kan man söka medarbetare utan att samtidigt klart berättar vad denne förväntas kunna utföra?
Och dessutom – i en lockande text bör förklara hur ”kul och intressant det är att verka inom kommunpolitiken” – vad man då kan få uppleva, vad man kan åstadkomma osv.
Om man brinner för saken…
Och inser när jag skriver de raderna – att jag personligen verkligen inte är en tänkbar kandidat för något av just ”de” erbjudandena…
4 Maj 2025 – visar en morgonhimmel som är blå till stora delar och där utetermometern antyder plus 6 grader. Ingendera verkar påverka mitt sinnestillstånd – som är avvaktande. Är ordet som kommer upp när jag försöker samla mig till något av ett mer bestämt läge. En smula dyster?
Kanske är lite påverkad av vad jag just läst på de ”alternativa medier” jag dagligen besöker – hos en läser jag – om en undersökning som redovisas under rubriken:
”Här är livet som mest meningsfullt och blomstrande”
Det handlar inte om vilka som upplever sig som mest lyckliga, utan vilka som lever ett liv som är som mest ”flourishing”, det vill säga ett meningsfullt, fulländat och blomstrande liv.
Till skillnad från tidigare undersökningar har ” The global flourishing study ” försökt fånga många fler sidor av lycka och välbefinnande.
– Resultatet är att länder som Finland och Sverige som brukar hamna högt när man främst tittar på lycka, nu hamnar i mitten, säger Tyler VanderWeele, professor vid Harvarduniversitetet i USA och en av forskarna bakom projektet.
Högst förståeligt, tänker jag och förvånas just inte alls över de här raderna:
En slutsats är att människor i höginkomstländer hamnar ganska lågt när det handlar om ”mening med livet”.
Sverige hamnar exempelvis på plats 19 av 22 när det kommer till meningsfullhet.
Och hamnar förstås i en fråga till mig själv:
Tycker jag att jag lever ett meningsfullt liv – här i Vingåker?
Jag vill fundera lite till – för jag velar lite med svaret – och jag vill först ha en pratstund med min ”speciella förmåga”
Första MAJ 2025 – och jag känner just ingen inspiration för att denna rödmärkta dag plåga omvärlden med en eller annan sarkasm. Humörläget har, för mig då, har blivit rejält negativt påverkad efter att ha kollat på vad kloka personer berättar för mig hos swebbtv.se på Valborgsmässoaftonen.
Speciellt då det sista avsnittet där jag ”blir galen av ilska” över hur jag får ta del av hur våra riksdagspartier, och klåparna inom EU – påverkade av koldioxid-maffian – har misshandlat tillvaron genom sina tokigheter.
Och kommer därför att får Europa att gå under i en snar framtid.
Kina drar ner brallorna på oss medborgare i Europa.
Alldeles speciellt då det gäller – bilförsäljningen.
Någonting som Trump också vet och som skulle kunna drabba USA – och därför agerar som han gör…
https://swebbtv.se/
(30 april – tag dig 59 minuter in i programmet i inlägget med rubriken EU kommer att tvingas till Trump-tullar)
Om du nu inte orkar ta till dig även allt annat klokt de också för fram…
Här en länk till Patrik Engellau – som skriver sina kloka funderingar under rubriken:
”Skitsakernas dolda hemlighet”
