Lite blandade funderingar…
25 februari 2025
OJ då – händer det att utropar (inom mig) när jag läser vissa rader. Som:
När kollektivanslutningen avskaffades i början av nittiotalet
förlorade Partiet 78 procent av medlemmarna.
Partiet här – är Socialdemokraterna som blev skitsura för den saken. Förlorade medlemspengar från LO.
S skaffade sig då nya pengar via sina mycket lönsamma lotterier – som nu hänger löst. Tillstånd för partilotterier föreslås ska avskaffas.
Johan Hakelius kommer med ett förslag:
Men, om vi nu ändå ska tänka utanför lådan, har jag ett förslag på en liten justering av lotterierna: vänd på dem.
Låt politikerna köpa lotterna, snarare än sälja dem. Låt svenska folket stå som arrangör och mottagare av miljonerna. Låt oss sedan, när politikerna sitter med lotterna i nävarna, dra 310 vinnare, som får inträda i riksdagen. De 39 utjämningsmandaten kan vi tillsätta med skraplotter.
Det skulle bli billigt för partierna, en ren vinstaffär för medborgarna och alla skulle slippa besväret med valrörelser och valsedlar.
Jag utmanar den som påstår att följden skulle bli en riksdag av lägre kvalitet, eller ens en mindre representativ församling. Bevisa det.
Jag funderar lite kring tanken att lämna in ett Medborgarförslag till KF för att de bör söka tillstånd för att få bli en testkommun på den saken.
Och plagierar Hakelius rader med:
Jag utmanar den som påstår att följden skulle bli ett KF av lägre kvalitet, eller ens en mindre representativ församling.
Bevisa det.
Lite blandade funderingar…
24 februari 2025
”När El Salvadors president Nayib Bukele anklagades för diktatoriska metoder log han ett snett leende och bytte mottot på sitt twitterkonto från »världens coolaste president« till »världens coolaste diktator«.
Nayib Bukeles ambition är att göra El Salvador till världens coolaste land,”
När jag läste de raderna drabbades jag av någon slags ”stark upprördhet” ( för att slippa skriva – förbannad) som var så stark att jag fick säga till mig själv ”Nu jävlar behöver jag ha en whisky så jag lugnar ner mig.”
Så blev det inte eftersom whiskyn tog slut i lördagskväll när Madame och jag utbytte åsikter om dagens Sverige – och svenskar. Vi har inte alltid samma uppfattning i de frågorna…
Nåväl – mina funderingar hamnade – som så ofta när jag läser saker – i Vingåker.
För all del – efter en första sväng i rikspolitiken.
Nu kommer den svåra funderingen ”Jag kan inte minnas att jag hört-läst-sett något från någon av våra lokala partiledare (eller för den delen – andra KF-politiker) som yttrat minsta tanke (ambition) om ”vad de vill göra Vingåker till”.(För egen del vill jag inte peka ut en kommun som cool – som vill ge invånarna allt de pekar på – i en slags förhoppning över att de då ska få fortsätta styra kommunen.
Trots att det ger ekonomiska bekymmer.)
Däremot har jag lättare att minnas en del av de politiskt korrekta floskler de strödde ut vid det senaste valet.
”Vingåker ska vara” – och så rabblade de pliktskyldigast ut allt det där förväntade – sina pekpinnar – om att kommunen ska vara någon slags föredöme – för omvärlden?
Nu skriver jag om mig själv – som jag själv ger fullständigt fan i…
Och lägger till utan minsta bevis – som jag tror jag delar med ett hyggligt antal andra Vingåkersbor.
Kanske några färre – om/när jag för ut en egen ”önskan” om att:
”Låt oss göra Vingåker till landets coolaste kommun.”
I en tämligen kort stund försökte jag finna ord som skulle kunna förklara vad jag menar med den saken.
Men hamnade i stället i tankarna i ett par egna misslyckade försök att påverka ett par grupper att tänka lite åt det håller.
En av grupperna var vår lokala PRO-förening – styrelsen i första hand – genom att komma med tydliga förslag på hur de enkelt skull kunna ske. Bli landets coolaste PRO-avdelning.
Efter ett par år gav jag upp – för jag hade då äntligen förstått att det går inte att förnya tänkandet hos en grupp där hälften av medlemmarna är dementa och den andra hälften är Socialdemokrater.
Det händer att jag tycker att det betyder samma sak…
En svag misströstan knackar försynt på axeln och viskar försiktigt ”Det går inte att förändra Vingåker”.
Först nickar jag lite medhållande – men någon annan viskar – en aning högre – ge inte upp!
Börjar så minnas en del saker – några besök på KF-möten, ett par besök på några styrelsemöten hos ett par partier. Just ingenting inspirerande.
Kan inte peka ut någon som skulle likna en lokal ”Nayib Bukele” inte heller någon – bland alla de andra trevliga människorna jag mött – ingen som visat någon minsta ambition som pekat åt hållet – ”Cool”.
När skriver börjar jag ana varför jag på något sätt – förstår en person som heter Trump.
Kanske rent av längtar…
Ja du – vad vill vi i Vingåker göra kommunen – till?
Lite blandade funderingar…
24 februari 2025
Det var behagligt mörkt i sovrummet då jag öppnade ögonen till en ny dag – och kände ett stilla lugn i kroppen – för då visste jag att jag inte slösat bort tid på att sova för länge.
Sträckte förnöjsamt på musklerna i armar och ben och unnade mig sedan en kort stund i känslan av:
”Fan vad jag har det bra”.
Och stod sedan raskt upp för att möta – verkligheten…
En verklighet som numera – sällan låter sig förklaras med orden – allt är lugnt och fridfullt.
Men, så här om morgonen, jag vanligtvis inte låter mig påverkas av, enär det finns intressanta bloggar att ta del av efter den sedvanliga morgongröten.
Nöjd med att jag, som vanligt, inte låtit den nya dagen påverkats av ”all skit” som de stora medierna sprider ut. Och skänker kära mor en tacksam tanke – som lärt mig att glädjas över det ”lilla” och att det ska behöva betydligt grövre saker för att väcka någon större oro i kroppen.
Därav kan du kanske ana det stora leende jag fick när jag såg den här bilden – av en uppfinning från 1849.
Som lät mina funderingar ta olika vägar – men jag överlåter till dig att få egna…
Lite blandade funderingar…
22 februari 2025
När jag läste de här nedanstående raderna, efter att ha först tagit del av vad de ”stora medierna” ( i åratal nu) tjatat om vad det gäller allt elände som ständigt prackas på oss människor – kände jag en stark fundering på om jag inte skulle bli – dansk. De ord som mest påverkade mig var nog:
intoleranta, politiskt korrekta åsiktspoliser.
En åsikt jag starkt delar.
En åsikt som – kom jag senare på – bygger på vad jag läst att ”vanliga svenskar” redovisar i sina ”kommentarer” kring de eländesartiklar de själva har läst.
Som allt oftare pekar på ett Sverige som – krackelerar.
Och ryser en aning av olust över tanken att jag själv skulle börja uppfatta mig själv som – vanlig svensk.
Kan förstås påverkas lite av att min mamma är född i Norge.
Danskarna däremot ansåg att svenskarna var intoleranta, politiskt korrekta åsiktspoliser. Från andra sidan Öresundsbron kunde de se hur etablissemanget trängde ihop sig i en syrefattig åsiktskorridor.
Det såg naturligtvis idiotiskt ut.
Medan Danmark värjde sig mot flyktingvågen som vällde upp genom Europa 2015, höll Sverige sina gränser öppna länge och väl, tog emot och fortsatte att ta emot, till det inte längre gick, tills både mottagningskapaciteten och åsiktskorridoren krackelerade.
Kände plötsligt att det blev nödvändigt med en – fika – då mina funderingar syntes hamna i starkt negativa åsikter om våra riksdagspolitiker – och de ansvariga för de stora medierna.
Medan kaffebryggaren puttrade på – både lugnande och uppmuntrande – lät jag funderingarna hamna i Vingåker. Och – som jag själv då tycker – en ljusare syn på tillvaron började kräva utrymme.
För – sa han som förde de tankarnas talan – om du nu lugnar ner dig och njuter av kaffet, så kan du släppa fram att du ”normalt sett alltid känner att Vingåker är lite av ett paradis för sådan som du själv”.
Jo, medgav jag – eftersom jag så ofta känner att jag ”har det bra”.
Bor i eget hus i ett lugnt och tyst område med utsikt över åkrarna åt Högsjöhållet, som snart kommer att invaderas av alla dessa många gäss som tar långa pauser där, trevliga grannar som också förgyller tillvaron.
Jo då – Vingåker är platsen för mig – en pensionär som inte behöver vakna tidigt för att ta sig till jobbet.
Å andra sidan – ingenting annat heller som hindrar mig från att stiga upp 05.37 av ren livsglädje och så småningom avsluta dagen i favoritfåtöljen runt kl 23.57 i sällskap med ett glas rött (ofta i alla fall) och (alltid) ha ”pratat med mig själv om – vad har då den dagen givit mig för nya kunskaper?”
Du får ytterligare ett bevis för att jag inte finner mig vara speciellt ”vanlig svensk” – jag tänker snälla tankar om våra kommunpolitiker och alla dessa människor som vill oss Vingåkersbors bästa.
Nej då – jag har inte glömt bort dig – jag gillar dig också.
I alla fall om du bor i Vingåker…
Lite blandade funderingar…
18 februari 2025
Pengar? Tänkte jag när jag tog del av de här siffrorna.
Northvolts totala förluster i december överstiger 30 miljarder kronor, där merparten härrör från stora nedskrivningar av värdet i batterifabriken i Skellefteå.
Skulderna var vid årsskiftet 85 procent större än tillgångarna, och det egna kapitalet redovisas till minus 40 miljarder kronor.
Hm, det där med pengar begriper jag inte fullt ut – men i alla fall tillräckligt mycket för att kunna hålla bra ordning på min egna ekonomi. Och så där mellan tummen och pekfingret vill jag ana att mina tillgångar är rejält många procent större än ”det egna kapitalet”.
Och försöker så föreställa mig hur någon/några kan ställa till det så ekonomiskt eländigt som de som startade Northvolt. Minus 40 miljarder – jag har faktiskt svårt att riktigt förstå hur mycket pengar det är.
Och ännu mindre förstår jag hur det ska gå att rätta till den saken…
Nå, det är som tur är – inte mitt problem att lösa. Mina finns väl mera på den här nivån.
Aftonbladet varnar i rött:
Lite blandade funderingar…
17 februari 2025
Jag har en sida som kanske är en smula ovanlig bland det tv-tittande svenska folket – jag pratar gärna med mig själv.
Jo, jag gör det varje sen kväll där i favoritfåtöljen.
Och faller då gärna i resonerande funderingar kring olika saker.
Ofta kring sådant jag läst – vad kloka personer skriver.
Tänkte jag nyss är jag läste de här raderna om – Helsingfors:
”Henrik Meinander är femte generationen helsingforsare, minst, på sin fars sida och ännu längre, till början av 1700-talet, på sin mors sida, och han älskar sin hemstadstad.
Vem gör inte det? Denna behändiga stad som ligger där som ett smycke, som på en bricka när båten från Stockholm rundat Sveaborg och glider in i Södra hamnen.
I fonden Salutorget med presidentens palats och den svenska ambassaden som ser ut som Stockholms slott i miniatyr, en påminnelse om den svenska tiden i Finland.
De raderna kommer jag säkerligen att minnas i kväll och det skulle inte förvåna mig alls om det innebär att jag frågar mig själv ”Tror du att någon Vingåkersbo skulle kunna få en känsla för att formulera något liknande om Vingåker?”
Ryser till lite – för jag kom just att tänka på – Västerås – min födelsestad (1938) som jag numera inte gärna besöker.
En – anser jag numera – ful och otrivsam stad. (Jag har min tandläkare där men hon är oskyldig))
I alla fall i jämförelse med åren fram till 1952 då familjen utvandrade till Råsunda i Solna.
Vingåker? Jo jag gillar Vingåker – med sin lite truliga charm, sina vänliga människor, lugnet, de välskötta gräsmattorna och andra (för mig då) många små trevligheter.
För all del – det sägs ibland ”Vi saknar all de små fina butikerna som fanns tidigare”. Mest kvinnor som säger så och jag förstår dem så väl. Sådant kan man fortfarande få uppleva i de många små brittiska städer jag så gärna återvänder till…
Vilket lockar fram en ”gammal historia” – en professor i historia fick frågan ”Om jorden skulle gå under i morgon vad skulle professorn helst vilja vara då?”
Svaret blev ”I England – där ligger man alltid hundra år efter”.
Något sådant kan man inte säga om Vingåker – men nog verkar det ibland som om vi följer framtiden en smula mer eftertänksamt.
Det passar mitt sinneslag alldeles förträffligt…
Lite blandade funderingar…
13 februari 2025
Det har blivit så att jag på senare tid all mer funderat kring det där med – politik.
Just nu förmodligen påverkad av att jag fått för mig att börja läsa om den här boken med titeln:
”Antagligen har du fel affärsidé”.
Vars text börjar så här:
”Anekdoten med ishandlarna kan ha bidragit till den stora förvirringen.
Man frågar två ishandlare vad de säljer:
– Is, säger den ena
– Kyla, säger den andra.
Frågan är vem som kommer att tvingas lägga ner sin affärsverksamhet den dagen kylskåpet kommer?
Och vem kommer att byta fot i rätt ögonblick, utvecklas och växa?
Anekdoten kopplar affärsidén till – behovet.
Det är inte is som, enligt anekdoten, är svaret på konsumenternas behov utan kyla.”
Mina funderingar hamnar hos ”dagens ishandlare” dvs våra nuvarande politiker.
Och just nu hos våra lokala politiker i Vingåker.
För jag läser också i boken:
”I vårt villaområde startade en hedersman en trädgårdsbutik för växter, från gödsel osv.
Det var hans kompetens och intresse.
För våra, trädgårdsägarnas problem visade han i sin marknadsföring inget intresse – eftersom han inte idkade någon marknadsföring.
Det var ju varken hans kompetens eller intresse.
Inte ens en liten lapp i brevlåda som påminde om att ”Nu är det tid att kalka”
Efter ett halvår var han borta.”
Om jag frågar politikerna i Vingåker om ”vad är det ni säljer” – anar jag att alla skulle svara – Is.
För – som jag (personligen) upplever det – så svarar deras (obefintliga) marknadsföring inte alls mot mina – behov.
Som förmodligen är obetydliga gentemot många andra väljares.
Kan förstås också bero på att jag har uselt minne – minns inget av de (då) levererade löftena.
Lokalpolitik – och marknadsföring.
Som det verkar:
Det är ju varken deras kompetens eller intresse.Tolkar jag det som – eftersom de – mellan valåren – inte förser oss väljare med ”underhållande och informativa berättelser” om vad de uträttar…
Ofta!
Ett exempel:
SD meddelade den 30/1 2024 att de – som parti – hade vuxit till 35 834 medlemmar.
Av dessa fanns (bara) ett 50-tal i Vingåker.
I kommunvalet 2022 fick SD 1358 röster (4% var medlemmar).
Hur många medlemmar till kunde det ha blivit om de…?
Lite blandade funderingar…
9 februari 2025
Broschyren du kan se på bilden har av Vingåkers kommun distribueras till ortsborna – med åtminstone ett undantag – min brevlåda. Min vänliga Madame gav mig den hon fått…
Där kan jag ta del av att vår kommun nu kommer att medverka i till en omställning till – vad man påstår – en Åldersvänlig kommun.
Där det berättas mig – att kommunen nu ska bli en plats där du som senior ska kunna känna dig trygg och kunna leva ett aktivt och självständigt liv längre upp i åldern.
(Det gör jag ju redan)
Nyfiket tar jag även del av att ”Omställningen till en åldersvänlig kommun handlar om att möta den samhällsutmaning som en växande andel äldre invånare i vår kommun, medan antalet personer som arbetar inte ökar i samma omfattning”.
Låter lite knepigt för kommunen tänker jag när jag får förklarat för mig att ”idag är knappt 30 procent av invånarna i Vingåker 65 år eller äldre och att prognoserna visar att antalet invånare som är 85 år eller äldre kommer att öka med 78 procent från år 2022 till 2037.
Oj då, det året fyller jag 99 , mumlar jag, och kan väl föreställa mig att jag därför kan behöva nyttja kommunens hemtjänst – som kommer att utvecklas i riktning mot att använda digitala lösningar när det är möjligt och fysiska besök när det behövs.
Perfekt – då kan jag beställa och betala mina varor på Systembolaget via datorn och att en rask hemtjänstperson sedan kommer hem till mig med beställningen – vid ett kort fysiskt möte…
Sådana tankar stärker starkt min positiva uppfattning av Vingåker som kommun.
Lite blandade funderingar…
7 februari 2025
För många år sedan gick jag en kurs för chefer inom sjukvården på Handelshögskolan. Där jag fick lära mig många saker jag har haft anledning att återkomma till genom åren. En mycket karismatisk professor ägnade 16 timmars föreläsningstid åt att på olika övertygande sätt fastställa att ”vad man säger, vad man gör och vad man vill är aldrig samma sak”.
Åtminstone tycks så vara fallet om man med ”man” menar en organisation. Det är tämligen lätt att förstå utifrån den politiska världen där man, om man säger alltför tydligt vad man verkligen vill, riskerar att skrämma bort alltför många potentiella väljare.
Den som skriver så är David Eberhard i en krönika i tidningen Fokus.
Så är det förmodligen, åtminstone i rikspolitiken, hur det är i kommunpolitiken här i Vingåker har jag just ingen aning om. För all del – det presenteras från våra lokala politiska partier – en hel del ”Visioner” och ”Vi vill” – som man förstår att – låter mera snyggt än kommer att kunna genomföras.
Vilket jag nog vill tro att väljarna också förstår…
Men jag förstår mig nog inte så bra på väljarna. Kom jag på när jag satt och funderade lite över sammansättningen i KF medan jag tittade på den här sammanställningen från senaste kommunvalet.
Kommunvalet 2022
Som du ser fick SD 1358 röster. Och jag undrar en aning fundersamt – vad var det partiet gav för löften (om Vingåkers framtid) som fick de väljarna att lägga sin röst på SD?
Jag minns inte vad som berättades i SDs valutskick inför 2022 och tittade därför in hos SDs hemsida för Vingåker för att eventuellt finna svar.
Blev just inte klokare…
Men, frågade jag mig själv – kan det inte vara så att de fick så många röster för att de väljarna sympatiserar med SD och Jimmie Åkesson på riksnivå?
En slags markering?
Vilket – vill jag tycka – stämmer in på de fetmarkerade orden längst upp…
Och är man det humöret kan man bli en smula positivt förvånad över att Vingåkerspartiet – som är det enda partiet i KF som inte lutar sig mot ett riksparti – fick så många röster.
På egna meriter…