Lite blandade funderingar…
30 mars 2025
Sommartid? Jodå, jag låter gärna ordet påverka mina känslor på ett positivt sätt. Det lärde jag mig får ett antal år sedan av min svåger ”psykologen” – att det går att förändra sin eventuella dystra sinnesstämning med att få sig att tänka mer positivt kring saker och ting. Att börja längta efter saker/händelser som skulle kunna framkalla behagliga känslor om de inföll.
För egen del kan jag smått lura mig själv med att fundera över sådant som ”skulle kunna hända” – och använder då – i alla fall de här orden som grund:
”Den mänskliga hjärnans specialitet är nämligen fantasin, förmågan att föreställa sig det som inte finns.”
Vilket jag gjorde genom att hamna i tankar kring den period (1960-1967) då jag körde spårvagn i Stockholm. Givetvis starkt påverkad av den här bilden – som visar en moderna spårvagn i Japan.
Och suckar lite vemodigt så där – kring tankarna ”tänk så överdådigt roligt det skulle ha varit – att få sitta i en sådan -”skönhet” där längst fram i förarhytten.”
Den vemodiga tanken bytts till en annan slags sinnesstämning – som framkallar en annans slags suck – som mera bygger på det (för mig då) självklara konstaterande att ”Inget svenskt trafikslag av något slag skulle kunna få för sig att erbjuda sina resenärer ett fordon som får dem att dra lite på munnen.”
Så fyrkantiga i sitt (vårt) tänkande!
Någon sa till mig för ett par dagar sedan:
””Sverige är fortfarande ett litet land. Inte till ytan men i alla andra avseenden”.
Som humor – tänkte jag där…
Snart är det april – tanken lugnar
Lite blandade funderingar…
26 mars 2025
Ibland så tänker jag – att det” finns f-n i mig inte så mycket att yvas över under dagarna. ”
Kollar jag på de stora mediernas digitala utgåvor så handlar alldeles för mycket – om eländesbeskrivningar.
Men satt jag inte alldeles nyss med ett stort leende i ansiktet.
Som bygger på två händelser – den första är att jag idag fick på fyra nya sommardäck på bilen.
Så härligt…
Den andra kom när när jag läste de här raderna i DN – i en intervju med Agnes Wold (som jag förväntar mig att du vet vem det är – annars får du skämmas) som till en fråga svarar:
”Tror du inte att transpersoner kan känna ett existentiellt hot?
– Det kan de säkert. Vem fan har inte känt ett existentiellt hot? Vem har inte varit udda?
Jag kommer ihåg när jag var sju år och bad till Gud om att jag skulle bli normal.
Jag blev inte bönhörd. Då fick man tugga i sig det.
Och sen förstår man att normala människor inte är så roliga, det är inte sådana man vill umgås med.”
Det händer – lite då och då – att jag också känner så. Kanske även du?
Lite blandade funderingar…
24 mars 2025
I guldbokstäver över ingången till aulan vid universitetet i Uppsala blänker devisen :
”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”.
Orden kommer från Thomas Torild, en stjärnstudent vid lärosätet och tänkare från 1700-talets slut.
När jag var i studieåldern tyckte jag att det borde ha stått tvärtom.
Att ”tänka rätt” betydde att tänka gammaldags, enligt protokollet, rutinmässigt, skolmästaraktigt och katedertråkigt. Det ”rätta” kändes dammigt och trist.
Då en generation som hellre citerade Strindbergs – ”Här rivs för att få ljus och luft”.
Så mycket roligare, ansåg jag då, att tänka fritt än rätt.
Det tycker jag fortfarande – kanske med de lilla ändringen – viktigare än roligare…
Om du vill läsa en annan text – en som borde väcka upp DINA funderingar – så läs den här
Här ett smakprov av det innehållet:
”Vi får rapporter om att begagnade Tesla plötsligt är svårsålda världen över och att kunder nu inte längre vill identifieras med bilen.
Skälet sägs vara att man tar avstånd ifrån Elon Musks nya politiska profil.
Teslas aktie har halverats och DNs chefredaktör Peter Wolodarski förmår inte dölja sin oförställda skadeglädje i strömmen av invektiv över Musk och Trump.
Det här ger anledning till eftertanke.
Är det alltså så att många Teslaköpare har lagt trekvartsmiljon på en bil bara för att dess VD har rätt politiska åsikter (som han nu uppenbarligen inte längre har)?
Utsläppen ifrån en Tesla har ju inte blivit större för att Musk samarbetar med Trump.
Ej heller har tekniken blivit sämre eller användbarheten.
Jag tänker på ett visst ord…
Lite blandade funderingar…
24 mars 2025
Jag har en egenskap som jag själv både odlar och njuter av – små meningar jag läser kan försätta mig i något slags – välbefinnande. Är ordet jag väljer.
Stämningen kommer förstås lättast när det jag läser säger något som jag själv föredrar.
Som:
”Men perfektionen är det som tråkar ut en mest av allt”.
Jo, så är det nog , säger jag till mig själv, efter att under en stund funderat lite kring den saken.
Och – anar jag när jag funderat lite till – upplever jag snabbast den känslan när jag kommer in i det ”perfekta hemmet” – det där välstädade – med alla möbler och prylar placerat på ett sätt som ger mig känslan av att ha hamnat i ett – reklamblad för en möbeltillverkare – av det där ”lite finare slaget”.
Så sökt. Emellanåt känslan av ett – museum…
Jag har varit gäst ett antal gånger hos sådana personer – som förstås också bjuder på den ”perfekta måltiden”.
Där bara ”korrekta” samtalsämnen dryftas eftersom de är lika ”välstädade” i sina tankar som i bostaden.
Vilket gör att jag aldrig bjuder ”igen” – som det kan heta.
Kom jag just på – och hamnade i funderingar över mig själv.
Varför står jag inte upp för mitt sätt att leva?
Och anar så småningom att det beror mera på deras ”välstädade huvuden” – än deras välstädade bostad.
Eller min tämligen ”personligt hållna bostad”?
Människor som lever i sina perfekta ”åsikter” är något som verkligen tråkar ut mig.
Inga orena tankar där inte…
Och sådana undviker jag gärna.
Det var ju inte så svårt att komma på, säger jag nöjt till mig själv…
Lite blandade funderingar…
16 mars 2025
En lugn söndagsförmiddag där solen lyser från blå himmel, fem grader plus utanför fönstren, borde inspirera vem som helst till att – åtminstone tänka – ”Nu vore det trivsamt med en liten promenad.”
Men det gjorde inte hos mig som i stället bestämt sig för en snabbtitt på omvärlden via min dator.
Där ordet politik fick mig att stanna upp och läsa:
”Lyssna till politiker i ett parti som det inte går särskilt bra för. De säger så gott som aldrig:
”Vi har en dålig politik och vi ska försöka ändra den, så att den leder till ett bättre samhälle”
Istället säger de:
”Vi har misslyckats med att få ut vår politiska program.”
Visst kan man väl då få för sig att då tänka:
Med andra ord – det gäller att manipulera väljarna så att de röstar på ”rätt parti”.
Jo, och det vet de förslagna politikerna väl – liksom att de vet att :
”Ju mer okunniga och ointresserade väljarna är, desto större förutsättningar har det politiska budskapet att gå fram.”
När jag skriver de raderna hamnar mina tankar kring hur våra riksdagspolitiker tidigare har handlat i det som nu skrivs som – ”Northvolt affären”.
Men det lämnar jag till ett – eventuellt – senare inlägg…
Solen lyser ju fortfarande.
Lite blandade funderingar…
15 mars 2025
Hm, 08.15 – en lördagsmorgon, och jag sitter redan vid datorn och låter mig underhållas av vad jag tar del av bland de klocka bloggare jag följer – liksom hunnit med en runda på Facebook.
Ibland, men bara ibland, kan jag förstå att mina vänner emellanåt finner mig vara en smula – udda.
(Har jag hört det mumlas om när de tror att jag inte hör)
Det gör inget, säger jag då (till mig själv) och fortsätter förnöjt att leva på ”mitt sätt” – vilket då kan innehålla en lördagsmorgon som denna…
Där jag fastnat för två bilder som påverkar mig på helt olika sätt – den ena får mig att drömma den andra att rynka på näsan av – vad det nu kan vara för ord jag just inte hittar.
Jag börjar med den senare.
En bild från Facebook, som fått ett otal ”tummen upp” och dessutom (när jag tittar in på FB) nästan hundra kommentarer. Jag snabbkollar kommentarerna och ser – som jag förväntat mig – att det är kvinnor som kommenterat – alla med positiva längtande ord.
Så – vill de ha det…
Du – bilden får mig att rysa av – om inte obehag – så i alla fall något åt det hållet.
Så skulle jag aldrig kunna ha det möblerat där jag bor.
Bilden säger mig – ”där kan väl ingen människa bo” .
Ser det ut som i mina ögon.
Vackert, antar jag att många (kvinnor) anser.
Jodå, för all del, men vad kan man uppleva i den där välstädade men sterila miljön?
Om jag skulle sätta mig ner i rummets soffa – vad skulle jag då kunna påverkas av i mina funderingar?
Ingenting – antar jag…
Kanske – lite – över den dyra städerskan som kommer en gång i veckan.
Därmed över till en av de vackraste bilder jag sett.
Mer får du inte veta…
Lite blandade funderingar…
13 mars 2025
Om man har den läggningen att man gärna läser vad andra skriver kan det väcka fram inspirerande tankar.
Tänkte jag nyss när jag tog mig an veckans utgåva av tidningen Fokus.
De här raderna väckte upp ”idéer” hos mig:
I februari skickade DOGE ut ett mejl till federalt anställda, där varje enskild anställd uppmanades att nämna fem handlingar som han eller hon har gjort under den senaste veckan vilket berättigade hans eller hennes anställning.
Vid uteblivet svar skulle anställningen gå förlorad.
Om du inte vet vad det amerikanska DOGE står för så gör det ingenting – för vad jag vill peka på är den tuffa attityden ( i USA mesar man inte med fackföreningar o d) att snabbt redovisa sina fem ”nyttigheter” som man åstadkommit den senaste veckan.
Va?
Jodå, självklart hamnade mina tankar i Vingåker.
Det gör även de här raderna ut samma tidning:
VI LEVER I EN tid där ett nyfiket och välgrundat intresse för natur och miljö har ersatts av – ett undergångsperspektiv.
Där nyhetssökandet drivs av en vilja att belägga en kommande katastrof och där kreativiteten inriktas mot att leta efter klimatsyndare snarare än att söka efter vägar att främja mänskligt välbefinnande.
Mänskligt välbefinnande – är något som intresserar mig stort. Nästan lika mycket som – för egen del…
Lite blandade funderingar…
12 mars 2025
Kolibri, tänkte jag. Kolibrin är ett bra exempel fick jag för mig. Jag hade lite vid morgongröten funderat lite kring alla dessa märkliga politiker som finns runt oss.
Mest på riksplanet då, vill jag lägga till för att inte förarga våra lokala politiker.
Och då hamnat i frågan om varför de (politikerna) inte stannar upp och tänker färdigt innan de går till sina (ofta) snabba och inte alltid helt klart genomtänkta beslut.
Jag vill ju gärna tro att de har något slags ”mål” som de kan se framför sig i sitt tänkande. Någonting som ska påverka väljarnas liv på ett positivt sätt.
Varför jag just kom att tänka på en liten fågel beror nog på att den gör det där som jag antagligen menar – att våra politiker ska stanna upp och ge sig tid att tänka färdigt (Jobba utav bara fan) och inte bara hafsa vidare till nästa fråga.
En kolibri stannar upp, kan ”hovra” (bli stillastående i luften) och då suga nektar ur blommor.
Vi har inte kolibrier i Sverige och det gör väl att vi svenskar – som mest glor på på våra inhemska långsamt fladdrande fågelarter har svårt att föreställa oss en fågel som (det ser ut) hänger i luften och ”jobbar utav bara fan” för att uppnå det den vill ha.
(Det snabbaste vingslaget hos en fågel är 80 vingslag per sekund – det är 4800 per minut!
Det är hos kolibrin när den svävar i luften medan den dricker nektar från blommor)
Northvolt har begärt sig i konkurs.
Det lär vi nu få läsa mycket om.
Som detta i AB:
Vilken egen analys av Northvolt gjorde de svenska pensionsfonderna innan de investerade?
(sina miljarder kronor)
Hur mycket resurser lades på frågan?
En bra fråga – vill jag anse. Och hamnar i kritiska tankar om ”experter” när jag i SvD läser:
På AP-fonderna blev man snabbt intresserad.
– Vi började följa bolaget mer i detalj och hade flera träffar med dem fram till 2021.
Det var då vi gjorde själva investeringen. Inför den genomförde vi en mycket ambitiös analys.
Tog hjälp av både interna och externa experter för att inför beslutet ha en trovärdig uppfattning kring förväntad avkastning respektive risker, säger Niklas Ekvall.
Då, 2021, såg allt fortfarande lovande ut. Northvolt hade levererat på sina delmål och de globala expansionsplanerna som fanns verkade robusta.
För att kunna göra investeringen hade de fyra statliga AP-fonderna bildat ett gemensamt bolag för ändamålet – 4 to 1 Investments. Det var det bolaget som investerade 5,8 miljarder i Northvolt.
Varav 1,5 kom från Fjärde AP-fonden.
– Vi räknade med en årlig avkastning på cirka 15 procent på det investerade beloppet.
Det kändes rimligt utifrån risken.
Tja, vad som är ”rimligt” bygger väl mycket på vilken kompetens man har?
Får jag för mig…
Brukar inte Vingåkers kommun också anlita ”utomstående experter?
Kom jag också fundera kring – till annat föll över mig som äpplet i huvudet på Isaac Newton.
Men det får jag nog ta upp en annan gång…
Lite blandade funderingar…
10 mars 2025
Tänk – tänkte jag nyss – när jag läste de här raderna om ”Yttrandefrihet som så tydligt berättar något om oss ”svenskar” och hur vi ser på den saken.
Texten börjar så här:
Svenska medier, politiker och myndigheter talar ofta om den svenska yttrandefriheten som ett exempel på det svenska samhällets demokratiska och moraliska upphöjdhet. De flesta svenskar blev därför ytterst förargade, för att inte säga upprörda, över att en amerikansk vicepresident, C.D. Vance, hade mage att kritisera svensk och europeisk yttranderätt i sitt tal i München för några veckor sedan.
Jag är därför tacksam för att Anders W. Edwardsson i Epoch Times senaste nummer (vecka 10, 2025) tydligt klargjorde att den amerikanska yttrandefriheten är en naturrätt eller gudomlig rätt, medan den svenska är ett privilegium, vilket furstar eller regeringar efter behag kan begränsa eller återta.
Och i slutraderna läser jag:
Vad vi svenskar däremot är mästare på – är att utöva självcensur.
Tummen upp!
Hela artikeltexten kan du läsa – här
Lite blandade funderingar…
10 mars 2025
Tänk – tänkte jag nyss – när jag läste de här raderna om ”Yttrandefrihet som så tydligt berättar något om oss ”svenskar” och hur vi ser på den saken.
Texten börjar så här:
Svenska medier, politiker och myndigheter talar ofta om den svenska yttrandefriheten som ett exempel på det svenska samhällets demokratiska och moraliska upphöjdhet. De flesta svenskar blev därför ytterst förargade, för att inte säga upprörda, över att en amerikansk vicepresident, C.D. Vance, hade mage att kritisera svensk och europeisk yttranderätt i sitt tal i München för några veckor sedan.
Jag är därför tacksam för att Anders W. Edwardsson i Epoch Times senaste nummer (vecka 10, 2025) tydligt klargjorde att den amerikanska yttrandefriheten är en naturrätt eller gudomlig rätt, medan den svenska är ett privilegium, vilket furstar eller regeringar efter behag kan begränsa eller återta.
Och i slutraderna läser jag:
Vad vi svenskar däremot är mästare på – är att utöva självcensur.
Tummen upp!
Hela artikeltexten kan du läsa – här
Lite annat också…
Har idag i brevlådan just fått den här boken som påverkar mig starkt.
Och då har jag bara mäktat med att läsa författarens inledningsord till boken.
Boken omfattar 290 sidor.
Det här väntar mig att läsa – berättar förlaget:
”Under lång tid har åsiktskorridoren i Sverige varit trång. Viktiga samhällsfrågor har inte kunnat diskuteras på ett fritt och öppet sätt i stora medier. Intressanta diskussioner har aldrig blivit av och kunniga personer har utestängts. Utöver ett stympat offentligt samtal har detta resulterat i ett samhälle där problemen på många områden hopar sig och bara tycks bli värre för varje år.
I Ordet är fritt gör etnologen Karl-Olov Arnstberg ett ambitiöst försök att diskutera tio av våra svåraste samhällsfrågor som om någon åsiktskorridor inte fanns:
Yttrandefriheten
Mångkulturen
Demokratin
Demografin
Religionen
Nationalismen
Sexualiteten
Kriget
Intelligensen
Individualismen
Sina resonemang bygger Karl-Olov Arnstberg på en omfattande läsning av aktuell internationell forskning och ett inträngande studium av den svenska offentliga debatten från det senaste årtiondet. Ordet är fritt är en såväl upplysande och utmanande som välskriven och underhållande bok om några av de mest angelägna samhällsproblemen i Sverige idag.
Karl-Olov Arnstberg är samhällsdebattör och tidigare professor i etnologi vid Stockholms universitet.
Hans produktion sedan debuten 1972 är omfattande och flera av hans böcker har uppmärksammats stort i medierna.”
Arnstbergs förord till bokens text framkallar funderingar hos mig som slutar någonstans i närheten av:
”Det går åt Helvete med Sverige”.
Jag anar att den känslan kommer att bestå efter genomläsningen.
Någon har sagt:
Medvetande är en gåva – men också en börda. Det gör oss kapabla att reflektera över universum, förstå våra handlingar och drömma om framtiden. Men det gör oss också ensamma.
När vi blickar upp mot stjärnorna ser vi ett oändligt kosmos som varken svarar eller bryr sig om vår existens.
Lite blandade funderingar…
5 mars 2025
De dagar jag vaknar och känner att jag är nyfiken på den kommande dagen är det lätt att hitta saker att fundera över. Som jag sedan vill tipsa er kloka personer om – som tittar in hos VingÅke.
Som det här som behandlar ämnet ”Hur kommer det sig att ”Alla myndigheter behöver mer personal”
Och därför alltid kräver högra anslag.
En som begrundat denna ”fråga” heter Patrik Engellau som berättat för mig – svaret:
Hans krönika börjar så här:
”När jag för många år sedan som förste byråsekreterare inledde min byråkratkarriär på Sida slogs jag genast av något som de högre studierna inte hade förberett mig för, nämligen att verkets alla avdelningar hela tiden behövde mer personal på grund av den ökande arbetsbelastningen. Jag frågade mina mer erfarna kolleger vari den ökande arbetsbelastningen bestod och fick vaga svar som jag tolkade som att internpromemoriorna ständigt höll på att svämma över alla bräddar vilket i sin tur berodde på att det för alla beslut, stora som små, behövdes en eller flera internpromemorior.
Jag hade dubier om den förklaringen eftersom den föreföll mig otillräckligt stringent. Jag beslöt därför att räkna själv. Genom att gå runt i korridorerna och slå mig i samspråk med olika befattningshavare kunde jag snart, mellan tummen och pekfingret, fastställa att en ordinarie internpromemoria bestod av två, tre sidor text och tog max två dagar att skriva och tio minuter att läsa. Som bonus av denna rundvandring fick jag åtskilliga nya vänner och gjorde mig känd som en ambitiös person med intresse för arbetets fundamenta.
Sedan var det bara att räkna.”
Och det gjorde han – och som du kan läsa mer om – här…
PS 22.00
Jag intresserar mig ofta, kanske lite för mycket, för det udda och det aparta. Jag är ingen konspirationsteoretiker, men jag tycker om saker som inte går att förklara med några enkla meningar. Nästan allt i denna värld är så mycket mer komplicerat än vad man tror.
Jag tror att jag därför emellanåt låter mina fördomar styra mitt tänkande (det hjälper)
Tänkte jag nyss när jag läste de här raderna:
”Det främsta målet för marknadsförare är att skapa missnöje och förmedla intrycket att andra är mer nöjda än du själv”.
Vilken normalbegåvad TV-tittare som helst kan nog förstå den saken – och bläddrar sig därefter snabbt vidare till sportsidorna i Kuriren.
Inte jag dock – för det (anser jag) är detsamma som att missa ett gyllene tillfälle att intellektuellt komplicera påståendet. Och när sådana tillfällen hamnar framför mina ögon så hamnar gärna mina funderingar i Vingåker.
Och då – i lokalpolitiken.
Och jag kan då bli förväntansfull på mig inför frågan ”Vad ska jag nu hitta på att skriva?”
För det har jag sällan klart för mig när jag börjar skriva mina texter.
Lokalpolitiken – var det alltså.
Om jag nu räknat rätt så är det åtta olika lokala politiska partier som befolkar kommunfullmäktige.
Det finns ett nionde (Liberalerna) som inte fick tillräckligt många röster i senaste kommunvalet för att få plats i KF.
Nu tar min funderingar mig till ett påstående – Jag finner att de som sitter i KF är marknadsförare för sina respektive partier och vad partiet vill med sin verksamhet.
Och vill se det som att dessa marknadsförare vill ”skapa missnöje” hos de väljare som valt andra partier och ”påstå” att deras väljare än mer nöjda med sina val än – du.
Och det gör man lättast genom att peka – klandrande – på de andra partiernas undermåliga ”Löften”.
Va? Du tycker jag yrar?
Vänta då tills det blir dags för det kommande kommunvalet…
