”Det för flutna kan analyseras.
Framtiden måste utformas.”
e-post: bjarne@wilmarsgard.se
16 november 2025
Om Ica, Coop och några andra…
Det har – i media – under en ganska lång tid nu tjatats om ”hur dyrt det är att handla sin matvaror” och dessutom har media idogt ondgjort sig över hur dessa handlare frossar i vinster – när de i stället borde sänka priserna på de – för folket så livsnödvändiga matvarorna.
Om jag förstår tillvaron någorlunda korrekt så är drivs de absolut flesta livsmedelsbutiker i aktiebolagsform. Vilket beror på att aktiebolag är ett bra sätt att ha som grund för sin verksamhet då man som AB-ägare inte personligen blir betalningsskyldig om företaget går omkull.
Ett aktiebolags regel nummer ett enligt svensk lag – är:
Att främja bolagets bästa.
Det innebär att styrelsen och vd alltid ska fatta beslut som ligger i bolagets intresse, inte i enskilda ägares, ledares eller andra personers intresse.
I praktiken betyder detta bland annat att:
- Bolaget ska drivas så att det fortsätter vara livskraftigt.
- Bolaget ska sträva efter långsiktigt värdeskapande.
- Styrelsen får inte fatta beslut som riskerar bolagets existens utan goda skäl
Ett vanligt missförstånd är att regeln är ”att skapa vinst åt ägarna”.
Vinstintresset är viktigt — men endast som del av att främja bolagets bästa.
OK – Det är också så, givetvis, att den som satsar sina pengar i aktiebolaget gärna vill kunna ta ut en bra lön och eventuellt en vinstutdelning.
Och jag frågar – varför skulle han/hon inte vilja det?
En livsmedelsbutik är ingen ”social inrättning” som har sin inriktning på att förse medborgarna med billiga livsmedel – utan är ett företag som ska gå med vinst – som första drivkraft.
Och jag känner att jag vill lägga till ”ju högre vinst desto bättre”.
Nåväl – en liten redogörelse kring de största livsmedelskedjorna:
Enligt en marknadsstudie från Kommerskollegium omfattar de största kedjorna i Sverige följande och uppskattade marknadsandelar:
- ICA Gruppen – ca 49,9 % av dagligvarumarknaden.
- Axfood AB (kedjor som Willys, Hemköp etc) – ca 21,9 %.
- Kooperativa Förbundet (KF) / Coop (kedjan Coop) – ca 17,0 %.
- Lidl Sverige – ca 6,4 %.
- City Gross – ca 3,2 %.
Om jag då väljer att jämföra Ica med Coop – vad får vi veta då?
Jo:
ICA Gruppens rörelseresultat för hela 2024 var 6,1 miljarder kronor, vilket är en ökning från 5,8 miljarder kronor under föregående år.
Nettoomsättningen ökade med 6,5 procent till 157,2 miljarder kronor.
- Rörelseresultat: 6,16,1 miljarder SEK
- Rörelsemarginal: 3,93,9 %
- Nettoomsättning: 157,2157,2 miljarder SEK (157,2 MdSEK
Coop då?
Kedjan beskrivs i medierna som att “fyra eller fem av de nio stora föreningarna” har negativa marginaler.
För år 2024 uppges hela koncernen (under Kooperativa Förbundet/Coop-systemet) ha en samlad rörelseförlust på –2,7 miljarder kronor.
I 2024 visade Kooperativa Förbundet ett rörelseresultat på minus 1 141 miljoner kr och för dotterbolaget Coop Sverige AB: nettoomsättning ~36 538 mkr och rörelseresultat minus 1 090 mkr.
Jag har inte lagt ner någon större energi på att få annat än en enklare beskrivning av kedjornas verksamheter.
Dock kan vi väl alla se att Ica är betydligt mer framgångsrik än Coop.
Att ett företag har en vinstmarginal kring 4 procent är just ingenting att yvas över – rent av mediokert – men befinner man sig i en marknad där konkurrensen ”mördande” kanske man får vara glad för att det blir vinst alls…
Och därmed ha möjlighet att förnöja sig med att ha varit så framgångsrik att det går att ”ta ut lite vinst”…
Francis Crick var vördad redan under sin levnadstid. Han var en lång, smal man med vildvuxna ögonbryn och en inträngande blick. Han hade en omtalad förmåga att ta i samma fakta som alla andra, men att använda dem till att formulera hela nya frågor och teorier.
Det var de sista orden där som väckte upp ett intresse för att se mig om bland alla nuvarande ”sanningar”.
Laboratorieforsknin g handlar oftare om rädsla än om glädje eller andra positiva upplevelser. (Delvis beror det på att mer pengar går till forskning om psykiskt lidande än studier av vad som får en genomsnittlig person att se ljusare på tillvaron.)
Det är begripligt.
En annan orsak är praktisk: det är helt enkelt läggare att skrämma folk än att göra dem glada.
Ur blandade texter (undersökningar) jag läst förs fram att runt en så där 80 procent av det slags tänkande hamnar hos – rädslan.
För att slippa bli världsberömd (med trista soffbesök i tv) håller jag mig lokalt till Vingåkers kommun. Och ställer frågan:
Men är det inte en Francis Crick-person vi här behöver?
För – hur skulle det bli om vi till exempel lät kommunbidragen till ”omsorg & skola” – byta plats för att bl a lägga pengarna på att lära eleverna att tänka i stället rabbla inlärda kunskaper om forntiden.
Och dessutom en rejäl del av de pengarna på – att skapa glädje – för kommuninvånarna?
Och kanske därmed få fler som flyttar hit – om den saken sprider sig…
OK – jag kan tydlig höra kören av politiker och 98 procent av väljarna som gastar:
DET GÅR INTE!
Då ber jag att få citera Edward De Bono som i sin bok ”Kreativt tänkande” skriver:
”Vi kan analysera problem och hitta orsaken till dem. Därefter försöker vi avlägsna orsaken. Ibland blir vi mycket framgångsrika i detta men när vi inte kan avlägsna orsaken blir vi lamslagna eftersom den sortens problem kräver en förmåga att omfamna en väg framåt och låta orsaken kvarstå.”
Är det inte den förmågan – rent av viljan – som saknas i den svenska politiken?
”Under Almedalsveckan talade många partiledare sig varma för höjda bidrag till utsatta familjer, som om det vore det enda universallim som kan laga samhället. Politiker är helt besatta av pengar, särskilt de åt vänster.
Politiker pratar också om klassklyftor och vill trumma in att ingenting blir frid och fröjd förrän alla har exakt lika mycket i plånboken. Myten om det orättvisa samhället är fantasilös, skriver en krönikör i Fokus.”
Det är mycket som är fantasilöst – inte minst inom politiken…
Så här ser siffrorna ut för Vingåker i Fokus ranking av landets 290 kommuner,
5 poäng är bäst.
De röda pilarna betyder – försämring från förra undersökningen 2023.
Och när jag ändå håller på.
Apropå politiska partier.
Hur kommer det sig att ingen av dem – av ren glädje – sätter sig ner och av ren leklust gör vad jag gör – här. Ofta – på sin hemsida/Facebook-sida.
Och då sätter dit sin partilogga där kommunens nu är placerad.
Vad är det som saknas?
Den allra största delen av våra intellektuella resurser ägnas åt det förflutna.
Det är nästan det enda våra universitet sysslar med.
Forskare måste definitionsmässigt ha något att forska om – och det är lika med det förflutna
Litteratursidorna i de finare dagstidningarna är till åtminstone tre fjärdedelar fyllda med böcker om det förflutna: biografier, tidsskildringar, politiska memoarer och så vidare.
Det är knappast märkligt att det blivit så.
För att kunna skriva om det förflutna behöver man bara litet skrivförmåga: det förflutna är tillgängligt och och kan därför lätt beskrivas.
För att kunna skriva om framtiden behöver man också en talang för att tänka.
Det finns en hel del mycket begåvade och motiverade människor inom utbildningsväsendet – men de sitter ändå fast i ett system och måste rätta sig efter detta. Och nog är det så att kan kan sägas vara ett utmärkt exempel på på ett system som har utvecklats till ett till en punkt där det är oförmöget att utvecklas längre.
Så kan det bli om genom att utbildningsväsendet avlägsnar sig alltmer från samhällets och den enskildes behov.
Utbildningen är exempelvis helt inriktad på på läskunnighet och räknekunnighet.
Men – ”utförandeförmågan” (begåvningen att få något gjort) glöms nästan helt bort.
Så fort en en ung människa lämnar skolan måste hon skaffa sig utförandeförmåga.
Den sokratiska tanken att ”kunskap är allt” är meningslös om den inte också omfattar kunskapen att få något gjort.
De människor som styr systemet har har växt upp med det nuvarande systemet och har blivit experter på att styra det.
Därför ser de inte att förändringar behövs.
Den svenska politiken?
Tänk dig ett fartyg i sjönöd. Ljuset slocknar hela tiden. Motorn fungerar inte bra och rodret är otillförlitligt.
Förste styrman är full och besättningens är ytterst demoraliserad.
Underhållet är upprörande dåligt och passagerarna på fartyget är rejält missnöjda.
Så flygs en ny kapten och en ny förste styrman in med helikopter.
Allt förändras snabbt:
Besättningens moral höjs betydligt – motorn och rodret lagas.
Belysningen fungerar som den ska. Allt är bra.
Men fartyget seglar fortfarande åt fel håll…