National Trust är en av Storbritanniens mest älskade – och mäktiga – organisationer för att bevara natur, historiska byggnader och kulturlandskap.
Lite förenklat kan man säga att det är en blandning av:
- naturvårdsförening
- kulturarvsmyndighet
- fastighetsförvaltare
- medlemsklubb
- turistorganisation
…och dessutom en gigantisk markägare.
De grundades redan 1895 och äger eller förvaltar idag:
- hundratals herrgårdar och slott
- tusentals historiska byggnader
- enorma naturområden
- kuststräckor
- parker och trädgårdar
- pubar, kvarnar, byar och ibland hela landskap
Det är därför man som bilresenär i England ständigt ser små skyltar med:
“National Trust”.
Hur fungerar det ekonomiskt?
Det fascinerande är att organisationen i huvudsak inte drivs av staten.
Pengarna kommer främst från:
- medlemsavgifter
- donationer
- arv och testamenten
- entréavgifter
- caféer och butiker
- uthyrningar och arrenden
Miljontals britter är medlemmar och betalar årsavgift. Då får de fri entré till nästan alla National Trust-platser.
För många engelsmän är medlemskapet nästan en del av identiteten:
man åker på söndagsutflykter till gamla gods, dricker te i slottscaféet och promenerar i parkerna.
Många gods “räddas”
Det riktigt intressanta är hur gamla aristokratiska familjer ibland lämnat över sina enorma egendomar till National Trust.
Varför?
Därför att:
- underhållskostnaderna blivit gigantiska
- arvsskatter varit brutala
- familjerna inte längre haft råd att hålla allt igång
Då kan lösningen bli:
“National Trust tar över – men familjen får ibland bo kvar i en del av huset.”
Det är därför man ibland går runt i ett enormt slott och inser:
“Ägarnas barnbarn bor fortfarande i västra flygeln.”
Mycket engelskt.
Mycket diskret.
Mycket “vi talar inte högt om ekonomin”.
Det handlar egentligen om något större
National Trust är också ett uttryck för en typiskt brittisk tanke:
Att historia, landskap och skönhet inte bara är privat egendom – utan något som tillhör nationens själ.
Där skiljer sig britterna ofta från svenskar.
I Sverige river vi ibland gamla miljöer därför att:
“det blir billigare med något nytt.”
I England kan samma fallfärdiga stenmur få stå kvar därför att:
“den har stått där sedan 1600-talet.”
Och kanske är det därför människor från hela världen – inklusive skottlandsälskande bilresenärer från Vingåker – känner något särskilt när de kör upp längs alléerna mot dessa gamla hus.
Inte bara:
“vilket fint slott.”
Utan snarare:
“Här finns människor som tagit hand om sin historia i generation efter generation.”
Som svensk kan man utan minsta problem bli medlem i National Trust.
De verkar nästan bli glada över varje utlänning som älskar engelska trädgårdar, gamla stenhus och cream tea. 😉
Det enklaste är att gå direkt till deras medlemssida och teckna medlemskap online
Du väljer typ av medlemskap:
- Individual (en person)
- Joint (två vuxna)
- Family
- Lifetime
När man blivit medlem får man:
- fri entré till över 500 platser
- fri parkering på många områden
- medlemstidning
- medlemskort
- tillgång till deras app och guidebok
Hur gör man praktiskt?
Man fyller bara i:
- namn
- adress i Sverige
- e-post
- betalning med kort
De skickar medlemskort även internationellt.
Du behöver alltså:
- inte vara britt
- inte bo i England
- inte ha någon särskild anknytning
Det finns faktiskt många svenskar som är med
Särskilt människor som:
- reser mycket i England och Skottland
- älskar historiska miljöer
- kör bilsemester på landsbygden
- tycker om trädgårdar och gamla gods
…alltså människor ungefär av den typ (som jag då) som frivilligt stannar vid Dunrobin Castle och känner:
“Här skulle man kunna dricka kaffe i tre timmar utan att ha tråkigt.”
Det smarta med medlemskapet
Om man besöker några större egendomar under en resa tjänar medlemskapet ofta in sig snabbt.
Många entréer ligger idag kring:
- 15–25 pund per person
- plus parkering
Så efter några slott och trädgårdar börjar man nästan känna sig som en lokal engelsman som “bara visar kortet och går in”.
Och det är något märkligt trevligt med det där lilla medlemskortet.
Nästan som att få tillträde till:
England bakom turistbroschyrerna.