Jag erkänner direkt – detta är ett påstående utan någon som helst bevisad sanning.
Men jag tror inte att politikerna i Vingåker läser vare sig de tidningar jag läser – eller, om någon händelsevis skulle göra det – läser på samma sätt som jag.
Som att man, mitt i en artikeltext, plötsligt ser en möjlig affärsidé för Vingåkers kommun.
Nu stjäl jag några rader ur Fokus – en tidskrift jag prenumererat på sedan dess tredje nummer år 2005 – och som inom en nanosekund passerade under det allt glesare hårfästet och framkallade… ja, vad det nu ska kallas.
Jag läser:
”Antalet fängelse- och häktesplatser i Sverige ska på åtta år öka från dagens 11 000 till 29 000 bäddar.”
Vidare nämns att intresset från fastighetsbolag och pensionskapital växer i takt med kriminalvårdens miljardinvesteringar.
Och här pratar vi om miljarder kronor. Över hundra sådana.
Men allt i en kommun måste kanske inte ligga i 200-miljonersklassen – som sporthallar och liknande fantasier.
Man skulle kunna börja mer småskaligt.
Och kanske rent av göra vårt fina – men dyra – slott till en god affär för kommunen.
Grundtanken är enkel:
Gör om slottet till ett fängelse.
Och där finns redan två tänkbara målgrupper.
1 – Nu ska ju till och med 13-åringar kunna dömas till fängelsevård.
2 – Utnyttja kommunens favoritslogan ”en åldersvänlig bygd” och visa att vi verkligen menar allvar genom att kunna skryta med att Europas enda åldersvänliga fängelse finns här.
I ett slott.
Tänk nu vilka möjligheter.
Massor av inkommande studiebesök.
Europeiska politiker kommer att vallfärda hit.
Seminarier.
Konferenser.
Projektpengar.
Nya arbetstillfällen.
Bara en lokal vänsterpartist kan undgå att se de positiva möjligheterna i detta.
Och möjligen någon miljöpartist som oroar sig över alla flygresor som framgången skulle skapa.
Nu återstår förstås den svåra delen:
Att bli av med kulturmänniskorna.
De kommer naturligtvis att slåss för att bevara slottet ungefär som det är idag.
Och där ser jag framför mig en konflikt som nästan får Hormuzsundet att framstå som en mindre grannfejd.
Antalet kritiska insändare i Kuriren kommer att kräva dubbelt så många tidningssidor.
Men där finns samtidigt ett litet hopp.
Det har Kuriren förmodligen inte råd med.
Om de då inte kommer på den trösterika tanken:
”Det kanske går om vi tar betalt för insändarna.”
Vilket kulturfolket inte heller har råd med.
Men de kanske kan få kulturbidrag från kommunen.
Livet innehåller många möjligheter.
Och när människor varnar för att artificiell intelligens snart ska ta över världen tänker jag ibland att de verkar utgå från att det alltid är de intelligentaste som styr.
Ingenting omkring oss tyder på att det varit sant när det gäller människor.
Så varför skulle det plötsligt bli sant när det gäller maskiner?