2 december 2025
En liten känsla av att känna mig en smula uttråkad fick mig att göra en runda i datorn till platser jag inte så ofta återkommer till.
Som en mapp där jag sparat ner – sagda eller skrivna ”kloka ord” – som har påverkat mig.
Den uttråkade känslan förbyttes till ”återseendets glädje”.
Som jag ofta har känt under mina många stillsamma bilresor – i Skottland oftast…
”Tvivel är uppfinningens fader” sa Galilei, och ”Utan tvivel är man inte klok” skrev Tage Danielsson. Det är både vackert och sant men frågan är om det bara är i högtidstalen som vi citerar statsministerns motto om att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.
Jag suckar – först av välbehag innan jag sedan börjar irritera mig över min egen kommentar till mig själv ”Det är väl ingen jävel som numera tvivlar – de suger ju i sig – okritiskt – vad skit som helst de de tar del av på tv.”
Och börjar ana varför jag har så få bekanta som jag har lust att prata med.
Ännu färre goda vänner…
När det visade sig att fotografiet var bättre på att återge en människas utseende än konstnären insåg man vad konsten egentligen gör:
den skapar en egen värld som inte kan värderas i termer av rätt eller fel.
Den återger inte sanning, den bjuder in till att söka mening.
Fullkomligt underbart skrivet.
Precis som detta:
Det vi lär oss av den trygga föräldern är inte hur det är.
Det vi lär oss är att våga vara nyfikna, att vara öppna för att v
ärlden och människorna är komplexa, motstridiga, oförutsägbara.
Och vi kanske lär oss att det är just i det oförutsägbara, det oförfogbara
med den tyske sociologen Hartmut Rosas ord, som inte bara klokskapen finns
utan också livets glädje.
Därför – som avrundning – en repris:
Tänk dig att du bjuder hem en spännande människa till en kväll som skulle kunna bli romantisk.
Du lagar den rätt som du är expert på, du har det rätta vinet och de tända ljusen.
Men blir det romantik? Det vet vi inte.
Vi kan skapa förutsättningar men vi kan aldrig vara säkra på att det blir som vi hoppas. Och i grunden vill vi inte vara säkra.
Om vi kunde beställa romantik vore den inget att ha.
13 november 2026
En liten källarlokal i Röda bergen elektriska tvättmaskiner, centrifug och mangel, blev 1925 startskottet för något större än bara renare kläder. Den blev en symbol för jämlikhet, modernitet – och för kvinnors frigörelse.
I år fyller tvätt stugan 100 år.”
Det hade jag inte den minsta aning om – precis lika ovetande om – som att ge mig ner i en tvättstuga för att tvätta. Har jag aldrig gjort. Tvättmaskin och tumlare har alltid funnits i de bostäder jag bebott.
”De gemensamma tvättstugorna blev också sociala mötespunkter där kvinnor kunde byta nyheter, ge varandra råd och umgås medan tvättmaskinerna gjorde det fysiskt krävande jobbet.”
Skriver Beata Konar i en fint skriven artikel i Fokus om tvättstugornas utveckling…
Och konstaterar igen – att en skicklig skribent att kan locka mig till läsning i de mest – för mig då – främmande ämnen…
