Även en tämligen tidig söndagsmorgon kan man väl bli fundersam över några rader man just läst. Nå, i alla fall VingÅke när han läste en krönika hos Det Goda Samhället där de här raderna framkallade en stark känsla som i sin tur väckte upp en lust att få förklarad för mig.
Det här läste jag:
”Att påpeka vad vi inte vet – vilket fortfarande är högst betydande – riskerar att avfärdas som ”förnekelse”. Detta är en anmärkningsvärd intellektuell förskjutning. Vetenskapens själva fundament, det kritiska prövandet och erkännandet av kunskapens gränser, har delvis ersatts av en slags moraliserande säkerhet.”
Jag är tämligen säker på att det är orden ”moraliserande säkerhet” som stör mig.
Något som växer sig allt bredare i dagens samhälle – något jag klart ogillar.
Men kom också på att jag blev nyfiken på mig själv och den uppkomna ”känslan”.
Och vad gör vi – vi nyfikna människor när vi inte vet.
Vi frågar någon vi tror kan ge ett svar. Jag fick det här:
”Det finns något jag har börjat misstänka.
Att vi människor inte i första hand söker kunskap.
Vi söker – känslan av att ha förstått.
Det är en viktig skillnad.
För att förstå på riktigt är mödosamt.
Det kräver att man tvekar, ändrar sig, backar, ibland erkänner:
“det där jag tyckte i går – var kanske inte så genomtänkt.”
Och vem vill hålla på så? Då är det betydligt skönare att landa i något färdigt.
En åsikt. En hållning. Ett “så här är det”.
Helst något som dessutom ger lite moralisk höjd:
“Jag har inte bara rätt – jag är en smula bättre också.”
Och där, i den lilla förskjutningen, händer något intressant.
Vetenskapens gamla arbetsmetod – att långsamt närma sig sanningen via tvivel –
får konkurrens av något helt annat: övertygelsens bekvämlighet.
Vi vill känna oss trygga i en värld som blivit allt svårare att begripa.
Men när känslan av säkerhet blir viktigare än sökandet efter sanning,
då händer det märkliga att:
Den som tvekar uppfattas som svag – och den som tvärsäkert har fel framstår som stark.
Förr i tiden var det ett tecken på bildning att kunna säga “det där är jag inte säker på.”
I dag verkar det ibland krävas mod.”
Jaha – och jag hamnade förstås i funderingar kring min egen nivå på – mod…