Åldersvänlig bygd

Det händer ibland att Vingåke får en känsla av att kommunen skriver texter som egentligen inte är tänkta att läsas av människor.

Den här gången handlar det om att Vingåker ska bli en åldersvänlig bygd.

Som gör att man som åldring känner sig nästan lite smickrad.
Det är ju första gången i livet man tillhör kommunens prioriterade målgrupp.

Men när man läser vidare börjar man undra om man verkligen är den gruppen som texten är skriven för.

Här talas det nämligen om:

  • demografiska utmaningar
  • integrerade ekosystem
  • digitala lösningar
  • och skalbara strukturer

Det låter nästan som om pensionärerna i Vingåker ska installeras i ett tekniskt system snarare än leva sina liv.

Vingåke försöker ändå förstå.

Om han tolkar texten rätt betyder den ungefär:

Vi blir fler äldre.
De som ska arbeta blir färre.
Alltså måste vi försöka hitta nya sätt att få livet att fungera ändå.

Det är förstås klokt.

Men Vingåke kan ändå inte låta bli att undra:

När kommunen säger åldersvänlig bygd, betyder det då

  • fler människor som har tid att prata en stund
  • bättre bänkar att vila på
  • eller bara fler appar i telefonen?

För en del av oss i den aktuella målgruppen är nämligen den mest avancerade digitala lösningen fortfarande en kaffekopp och en granne som tittar in.

Och den tekniken fungerar faktiskt förvånansvärt bra.

Men – vad säger då kommuntexten – egentligen?

Den är skriven i det som ibland kallas “projektsvenska” eller “strategispråk”.

I enklare ord betyder den ungefär:

  • Sverige får många fler äldre.
  • Det kommer bli brist på personal i vård och omsorg.
  • Vingåker har extra många äldre och färre i arbetsför ålder.
  • Därför försöker kommunen hitta nya sätt att klara äldreomsorgen.
  • De har testat idéer i ett projekt finansierat av Vinnova.
  • Tanken är att kombinera:
    • teknik
    • sociala lösningar
    • samarbete mellan kommun, företag och föreningar.
  • Målet är att människor ska kunna:
    • bo hemma längre
    • klara sig mer själva
    • behöva mindre vård

Det är i grunden inte ett konstigt mål. Tvärtom – nästan alla kommuner i Sverige arbetar nu med samma problem.

Mer i nästa krönika